Bostadsområdet Friluftstaden ritades och uppfördes av byggherren Eric Sigfrid Persson mellan åren 1943 och 1948. Området byggdes i två etapper och 1944 stod den södra delen klar tillsammans med en för de båda områdena gemensam byggnad innehållande bland annat butikslokaler, tvättinrättning och en värmecentral. 1948 var så även den norra sidan färdigbyggd och1962 tillkom det som kom att kallas för Erikslusts kopparhus, en byggnad som inrymde kontors- och butikslokaler samt en dansrestaurang.

Bostadslängorna blev mycket omskrivna redan under byggnationen. De gav uttryck för ett nytt sätt att bo, med små privata uteplatser och stora integrerade grönområden. Eric Sigfrid Persson intresserade sig mycket för arkitektur och det var tillsammans med dåvarande stadsarkitekten Erik Bülow-Hübe som han började skissa på Friluftstaden, ett område på ömse sidor om Köpenhamnsvägen; en trädgårdsstad som hade formen av en lyra. Lite kuriosa i sammanhanget är att de båda herrarna var fäder åt de idag inte helt okända döttrarna keramikern Signe Persson-Melin och silversmeden Vivianna Torun Bülow-Hübe.

Persson ritade grunden till husen själv men arkitekten Svenivar Ekstrand var den som tillsammans med den grupp arkitekter han var chef över färdigställde och uppdaterade ritningarna under tiden som bygget fortlöpte. Radhusen var tänkta för arbetarfamiljer men drog till sig många olika yrkeskategorier och då inte minst arkitekter och byggnadsingenjörer. Det som gjorde Friluftstaden så speciell var bland annat längornas sicksackform med varannan solgård åt öster och varannan åt väster men även att de präglades av vad för den tiden kunde anses som lyx; det fanns till exempel sopnedkast vid diskbänken, en lucka för mjölkbudet och inbyggda hyllor för skor och böcker.

Eric Sigfrid Perssons vision var att skapa bostäder omgivna av natur och blommande, friväxande grönska. Därför engagerades tidigt landskapsarkitekten William Nersing i projektet. Persson, Ekstrand och Nersing åkte själva runt till olika plantskolor i Skåne och handplockade växter till Friluftstaden. När de första hyresgästerna flyttade in fanns lummig grönska redan på plats då den hade fått stå och växa till sig på den tomt där kopparhuset idag står. Kanske är det just den ymniga grönskan och parkmiljön med mjuka gränser mellan det privata och gemensamma som gör Friluftstaden så unik än idag.